Allt går bara bra med mor och barn, de äter och sover är snälla och tysta, starka och livskraftiga. Nu diar de för fullt och sedan brukar de kravla iväg och ligga utslagna på rygg över fällarna med magarna i vädret. Helt underbara att se på.
Olympia har det lite besvärligt för att det är så varmt, men hon vägrar att lämna sina bebisar. När hon skall ut så får man dra henne ut med koppel. Hon ligger blickstilla i valplådan och bara matar och tvättar dem.
Hon är verkligen en helt fantastisk avelstik. Lätta snabba valpningar, helt efter läroboken och så himla duktig, vi behöver inte göra något annat än byta tidningar när hon går ut och möjligen lyfta tillbaka någon valp som ramlat bort för långt.
Håller vi på för länge med någon valp, ja då tar hon resolut tag i den med munnen och tar tillbaka den. Markerar tydligt att det är hennes valp och att hon inte gillar att vi plockar med dem för mycket. Den sista hanen som föddes hade lite svårt att komma igång ordentligt, kippade efter luft och var lite blåaktig under tassarna, så vi fick massera honom länge och slunga honom för att få ut fostervattnet ur lungorna, lite spirotdroppar (numera Respirot) hjälper också med sådana valpar för att få igång andningen. Men till slut tog hon honom ur mina händer och tyckte jag gjort nog.
En pärla till mamma är hon.
Valparna är verkligen STORA, ser det nu när de ligger på rad och diar och tar upp hela utrymmet vid juvren trots att de bara är 7 stycken, och Olympia är ju inte precis liten heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar