Newfoundlandshund-vattenhund

Vet inte riktigt hur jag skall börja men detta inlägg kommer att bli långt och handla om newfoundlandshund och vattenarbete/uppfödning/utställning i en salig röra.
Anledningen är den dialog som förts på min logg på Facebook angående det förslag som kommer med krav att man måste ha godkänt SoR för att få sitt utställningschampionat.

Detta blir långt men ändå har jag fösökt fatta mig lite kort och det är mkt jag skulle vilja utveckla i texten, men meningen var inte att skriva en bok utan att skapa ett grundlag för en sansad diskussion. Det känns som om jag måste börja från grunden och sedan utveckla lite vidare hur många av oss tänker som föder upp och lever med rasen sedan 20 år och mer i vissa fall.

Till att börja med vill jag påstå att alla vi som har newfoundlandshund/ar, vare sig det är vatten, lydnad, uppfödning, utställning, sällskap eller annat, garanterat har fastnat för rasen på grund av dess många kvaliteer. Dess vänliga karaktär och godmodiga sätt, sin erkända suveränitet som barnhund, dess björnlika yttre, dess charmerande instinkt att roa sig med vatten i alla former har lockat oss alla.  Denna instinkt har också följt rasen under alla de år den utvecklats i Sverige, det är inte så att den minskat på något vis, det har alltid funnits hundar som har mer av den egenskapen än andra och så kommer det att förbli oavsett SoR eller inte.
Alla hundar, oavsett ras, kan läras att simma och utföra dessa tre moment med lite envishet även de som inte vill, av den anledningen vill jag hävda att SoR inte på något sätt skulle förändra rasen till det bättre. Ett scenario skulle kunna vara att detta krav även börjar styra val av avelsdjur och påverka ekonomiska intressen och då finns risken att man faktiskt tränar även ovilliga hundar för att få ett SoR och i förlängningen fler parningar på en hane och mer pengar i kassan. Svårt att säga hur det verkligen skulle bli, men därför menar jag att det är bättre att verkligen diskutera och tänka igenom vilka effekter det kan få för rasen idag och inte huruvida vilken njuffe som helst borde klara det. Faktum är att jag får en känsla av att hundar av sämre kvalite har chans att ta championaten före de hundar som är av lysande kvalite, i synnerhet som man på vattensidan inte verkar tycka att exteriören är så himla viktig. Den möjligheten i sin tur kan leda till att sämre hundar styr aveln helt med fokusering på lydnad i vatten och då skulle inte min ras finnas kvar längre. Då skulle vi inte längre ha vår godmodiga, snälla, vänliga, stora, kraftiga och specialiserade hund längre.
Jag påstår inte att det är så, men att vi måste diskutera eventuella effekter och följder av de beslut som tas i en redan nu utsatt ras.

När man för första gången skaffar en newfoundland så vill jag också påstå att det alltid är först och främst en sällskapshund man vill ha och det är deras huvudsakliga uppdrag i livet. Utöver det så kan man om man vill, utveckla sitt intresse inom  rasen, många lockas till utställningar via sin uppfödare eller vänner och finner många nya vänner och ser kvaliteer med att utöva denna form av hundsport. En del lockas inte av den miljön utan föredrar mer bruksinriktade grenar som lydnad, rapport, bevakning, spår, drag och även då vattenarbete. En del av dessa tycker dessutom om att syssla med lite av allt ovan. Dock inte många men det förekommer.
Detta visar också att newfoundlandshunden ofta utmärkt klarar av funktionen som allroundhund, men dess huvudsakliga instinkt ligger i att livrädda drunknande människor. Detta med iver och dådkraft. Jag älskar att se mina newfoundlands kasta sig i vattnet i glädje för att apportera, pinnar eller vattenleksaker mm. Det är dessutom en utmärkt motion för hunden.
Jag har däremot inget intresse av att tävla i vatten av många olika anledningar, en stor anledning till att jag själv inte gärna är i sjövattnet för länge är mina rent ut sagt taskiga leder som ger mig smärtor jag inte står ut med om jag blir nerkyld, och här hjälper ingen våtdräkt. Andra har samma eller andra skäl, det innebär inte att de är ointresserade av eller okunniga om vår ras historia och framtid som vattenhund, bara att man kanske engagerar sig på olika vis.

Tråkigt nog har vår ras sjunkit i antal registreringar år för år och förra året registrerades endast ca 160 hundar vilket är katastrofalt lite. För oss som föder upp kanske det är tydligare på grund av vår kunskap om avel vilken katastrof detta är och mkt diskussioner förs om orsaken och hur vi skall kunna lösa problemet. Lite skämtsamt skrev vi på facebook om framtiden 10 år framåt då vår ras kunde anses som exotisk. Faktum är att vår ras redan nu kan klassas som exotisk, om vi inte gör något, alltså verkligen alla tillsammans ändrar denna negativa trend så dör rasen ut, om inte annat så av de ofrånkomliga defekter som kommer att drabba rasen utöver alla dem som redan drabbar våra hundar.

I detta läge är det fullkomligt orimligt att ha för höga krav, regler och förbud för avel. Varje obesläktat avelsdjur är värdefullt så länge de är sunda och friska. Och med sund och frisk menar jag en hund som klarar att leva ett aktivt funktionellt liv utan hudproblem, öroninflammationer, livmoderproblem och andra tecken på genetisk utarmning.
Vi står idag som uppfödare i en situation där man knappt kan hitta en obesläktad hanhund i Sverige som har alla de kvaliteer vi letar efter. Vi är tvungna att söka oss utåt för att få in nytt blod och på det viset förstärka våra linjer. Det är naturligtvis inte enbart positivt då vi också drabbas av en del överraskningar och nya defekter som kan tvinga oss att göra ett hårdare urval på avkommorna. Det är kostsamt, arbetssamt och frustrerande men vi har idag inget val.
Det sätt vi idag har att bedöma om vi håller oss inom ramen för rasstandarden är att delta på utställningar för att få våra hundar bedömda, och jag kan nog lugnt säga att väldigt få är nöjda med att bara få ett 2:a pris i kvalite eller ens ett ck utan placering. Vi vill ha certifikaten och championaten som visar att vi har gjort ett bra urval. Självklart vet vi också att vissa hundar får sitt championat trots att kvaliten i en uppfödares ögon inte riktigt uppnår vad vi menar med championkvalite, men så fungerar det dock att man med kunskap och envishet kan lyckas med det mesta och det är väl måhända bra eller åtminstone roligt för hundägaren som får utdelning efter dyra utgifter och hårt arbete.
Hur som helst för att då börja komma in på "pudelns kärna" alltså kravet på SoR för utställningschampionat med motivationen att newfoundlandshunden är en brukshund som skall kunna utföra ett sim och räddningsprov vill jag protestera.
Newfoundlandshunden är på sätt och vis en brukshund, men dess huvudsakliga instinkt ligger faktiskt i att livrädda drunknande människor och inte i att utföra lydnadsmoment i vatten, lydnadsmoment som vilken simkunnig brukshund som helst skulle kunna få toppoäng för om de deltog. T o m bättre poäng än våra njuffar på grund av sin snabbhet och arbetsvilja.

Med detta menar jag inte att våra hundar inte har arbetsvilja bara att newfoundlandshunden är en lugnare och mer godmodig ras som INTE skall vara lika snabb som en ren brukshund. Vi ska inte ha vilda, oregerliga newfoundlandshundar bara för att man kan få bättre resultat i de vattenprov som tagits fram i Sverige. Jag kan förstå de grunder man haft för att utforma proven på det viset, men för mig är det inte ett rasspecifikt bruksprov, men icke desto mindre en bra sysselsättning för hund och ägare. En rolig tävlingsgren som skapar gemenskap och samspel mellan hund och förare. Märk väl att jag absolut inte förringar det arbete som läggs ner och de prestationer som utförs av både hundar och förare. Det är inte det det handlar om utan att fundera på vad vår ras skall göra och hur.

Sedan många år har vi hamnat i en situation där de som håller på med vatten ser ner på utställare och vice versa, inte alla naturligtvis men detta är en attityd som skapar konflikter som till slut gör det omöjligt att samarbeta för att värna om vår ras överlevnad. Och för att lyckas med det krävs samarbete mellan båda sidor.
Diskussioner dras ständigt ner från sakfrågan till personliga påhopp. Så vad skall man göra för att komma till en lösning. Framför allt måste vi informera mer om den verklighet vi uppfödare lever i tror jag, för där saknas en hel del insikt och då menar jag det inte som ett negativt påstående men att lära sig genetik tar många år och det är inget lätt ämne.

Först och främst när man avlar så måste man göra ett urval för de egenskaper man vill få fram i en kombination och det svåra ligger i att man inte kan göra ett urval på alltför många saker samtidigt. Man kan koncentrera sig på ett par eller möjligtvis tre viktiga saker, men försöker man satsa på en massa saker på en gång så får man oftast vare sig det ena eller andra. Idag skall vi ta hänsyn till de defekter som registreras centralt alltså HD och AD, men det är långt ifrån det enda som är viktigt, vi har alltför många defekter att jobba med och alltför få hundar i avel. I tillägg skall vi göra urval, för typ, storlek, pälsar, temperament, ögonfärg och andra synliga egenskaper. För att krångla till det ytterligare så har vi olika färgvarianter som kräver urval och stor kunskap då avelsbasen blir ännu mindre där.

Jag hävdar att om vi skall göra urval även för hundar som gör ett SoR ja då kan vi lägga ner helt, i ett läge där rasen är så genetiskt utsatt gör man helt enkelt inga ytterligare urval genom restriktioner för en sak som ett utställningschampionat.

Vi har också en alltför liten efterfrågan på många av de hundar som produceras. I dagsläget liksom alltid tidigare är det fortfarande så att vi huvudsakligen säljer sällskapshundar till familjer. Kan det uppskattningsvis säljas kanske 3-10 hundar per år som används till faktiska vattenprov? Rätta mig gärna om jag har fel.
Men vad är det vi skall producera egentligen? De hundar vi producerar blir inte gladare av en championtitel, trots det vill många ha en hund vars föräldrar är champion för på något vis är det ett bevis på att deras hund har ett speciellt värde. Och för oss uppfödare som håller på är det inget värde i att plocka 25 cert på grund av att hunden inte kan få sitt championat när vi varken har tiden, orken eller möjligheten av olika orsaker att ta detta SoR.
Det blir helt enkelt för dumt och i förlängningen ger det oss fåtal uppfödare anledning att överväga om det är värt allt slit, alla uppoffringar, alla kostnader och all hänsyn som de personer som driver detta tydligen inte har en aning om att vi gör och verkar heller inte ha intresse av att höra på det vi säger.
Så snälla, snälla ni, tänk efter, försök att inte tänka personligt vad som lönar sig för enskilda personer och hundar idag utan på den långsiktiga följden av ett förslag som kanske vore mer aktuellt om vi registrerade 1000 och mer valpar per år.
Och kanske man först skulle lösa de frågor och tvister som fortfarande finns inom vattenbiten, skapa ett fungerande TK, arbeta från grunden och uppåt och inte börja ändra saker i toppen av kedjan. Fokusera på sådant som verkligen ÄR VIKTIGT!!!!!!

Just nu känns det som om en del av dem som strider för detta har bestämt sig för att denna väg är den enda rätta, "vi måste bara få de korkade uppfödarna som inte fattar någonting om vatten att förstå vad det handlar om eller om inte annat tvinga dem till att intressera sig för vatten". Missförstå mig rätt, jag vet att några av uppfödarna som stöder detta förslag också håller på med vatten och jag förkastar det heller inte, men detta kan få konsekvenser som jag inte är beredd att riskera rasen för.  Fortfarande säljs närmare 90% av hundarna till sällskap idag och inte till vattenentusiaster. Vanliga familjer kan också ha svårt att hantera en hund med mkt vilja och dådkraft för vatten. Jag har själv råkat ut för det och det var inte heller roligt. Vad vi helst skulle vilja var en realitet är inte inte alltid vad som är en realitet. Det vore jätteroligt med massor av vattenentusiaster och massor av utställare, men vi har faktiskt varken det ena eller andra idag. Vi fattar argumenten men ser en annan följd än vad förslagsställarna ser, detta måste accepteras och diskuteras och inte tvingas fram med en motion.

Kommentera gärna, men tänk på att hålla er till sak, fakta och egna åsikter och fundera noga på om det du skriver kan anses bli för personligt eller räknas som ett påhopp. Inlägg som inte följer dessa krav blir inte publicerade alt. raderas eller redigeras.