Showing some of my photos, paintings and movies. Please respect copyright.
None of my work is allowed to use or share without my written permission. Thank you.

augusti 30, 2010

Kallas det utbränd?????????

Känner mig sååååååå trött och utbränd helt enkelt. Hundmiljön är ingen bra plats om man vill leva ett fridsamt och roligt liv. Visst finns det bra saker men det är i själva verket fråga om väldigt mkt toppar och dalar. Mest dalar, man är glad en stund och så fort man är lite glad och positiv så får man sig en känga Doc Martens.
Jag känner att jag börjar få nog av utstuderad elakhet, avundsjuka, missunnsamhet, egoism, fusk, politik, oseriös avel, äkta psykopater, falska vänner, gapande och skrikande, baktalande av varandra, djurplågeri och allt annat negativt. Tolka detta rätt nu, jag älskar mina hundar över allt annat och önskar egentligen bara att alla människor med newfoundland hade mer av det temperament som skall vara särprägeln för vår ras.

Just idag känns det i alla fall inte bra, och efter mycket grubblande, många tårar och djupt funderande har jag kommit fram till att det enda sättet att verkligen få sinnesfrid sorgligt nog är att avveckla min kennelverksamhet. Lite långsamt i och för sig, men det blir nog så till slut................ Ingen mer klubbverksamhet, inga fler orosmoment, man kommer naturligtvis att sakna de bra människorna, och då menar jag verkligen sakna dem, men idag väger det onda mer i vågskålen än det som är bra.
Jag har två val, eventuellt tre:
* sluta helt och tvärt och inte se sig tillbaka, kanske byta ras till något man vet fungerar.
* avveckla långsamt under ett par tre år.
* ha några hanar och ett par tikar och enbart ställa ut någon gång på valda SKK-utställningar.

Och jag har kommit fram till att alternativ nr 3 är vad jag kan orka tänka på idag.

Jag vill verkligen leva med sinnesfrid och bara ha ett fåtal hundar hemma till sällskap och utställning. Prioritera min familj som alltid fått stå tillbaka på grund av hundarna. Man räcker inte till helt enkelt. Huset måste renoveras, och det måste jag göra, vi har ingen som kan hjälpa till, inga släktingar eller nära vänner som bor på lagom avstånd.

Det går helt enkelt inte ihop, man kan inte vara mamma, fru, städerska, snickare, målare, arkitekt, hunduppfödare, trimsalong och ha ett umgängesliv på samma gång.

Just nu känns inte livet roligt längre, det är bara måsten och stress hela dagarna - och jag MÅSTE göra något åt det om jag inte skall tappa livslusten helt............

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar