Röntgen

Puuuhh, vilken dag. Jag är helt slut. Idag har Sinner varit iväg till veterinären för en ny röntgen. Första gången var ju bara några månader efter att vi fick hem honom, smutsig, illaluktande, tovig, utmärglad och totalt utan muskulatur. Första månaderna gick åt bara till att göda upp honom långsamt med 5-6 små mål mat om dagen. Då vägdes han på djursjukhuset samtidigt som vi fick hem honom, 52 kilo lätt. Då fick han också ett C på grund av slappa leder, men man trodde att han skulle kunna bli fri när vi musklat upp honom och fått honom på fötter igen. 

Idag är han fortfarande lätt i hullet och skulle faktiskt behöva lägga på sig åtminstone 5 kilo till, men idag visade vågen på hela 68,6 kilo. Men nu har han förstås både underhudsfett och muskler, och det väger ju en del.  Men framför allt är det nog benstommen som väger. 

Veterinären kom in och lyssnade på hjärtat innan bedövningen och så stod vi och pratade lite, rätt vad det var studsade Sinner från stillastående och rätt upp på röntgenbordet som räcker mig till höften. Veterinären höll fullkomligen på att tappa hakan, han hade aldrig sett en så spänstig newfoundland någon gång.  Det är alltid roligt att kunna imponera på veterinärer =o)))) Särskilt när man kan säga att det är nog för att han inte träffat mina hundar förr ;o))

Själva röntgenproceduren var inte heller helt lätt, trots att Sinner snarkade djupt, för till skillnad från förra gången så hade han nu näst intill för mycket muskler, dom menade att det var som med en del raser t ex am staff som har extra mycket muskler i bakdelen, där har dom fått skriva ett tillägg på hundarna att bakbenen inte kan justeras mer pga muskelmassan och detsamma skrev dom nu om Sinner.

Ganska otroligt egentligen för de senaste två månaderna med valpar har vi inte hunnit med att motionera hundarna, men å andra sidan härjar dom rätt bra med varandra.

Idag var det en sådan dag att det tog evigheter, antingen var plåtarna suddiga på grund av att han ryckte till i sista sekunden, eller så var inte knälederna med eller så låg han snett. Men till slut fick vi till det i alla fall. Mer kan vi inte göra mer än att hålla tummarna för att det blir Kasström som läser av plåtarna igen. 

För övrigt så såg plåtarna faktiskt bättre ut än förra gången så då får vi hålla tummarna att han är fri nu, 18 månader senare. Hjälp till att hålla tummarna allihop ;o)))  

Nu sover valparna utslagna och jag skall passa på att sova en liten stund innan det är dags för sista matpasset med knoddarna. Sinner sover fortfarande djupt, han pinkade lite när vi kom hem men vill inte ha något att äta eller dricka, han mår nog lite illa stackarn. 

Fast jag är förstås lika trött utan att jag blivit sövd.