Dåligt samvete

Det lever man med ständigt känns det som.  Till och med bloggen har blivit lidande, men tiden har helt enkelt inte räckt till. Valparna tar kollossalt mycket tid nu.

Veterinär Kerstin hade förresten inte tid förrän på torsdag nästa vecka, men då kör vi vaccinationer och besiktning mm, allt utom chipmärkningen, den gör vi vid nästa besiktning innan leverans. 

Mitt stetoskop har ju förresten också anlänt och timmesvis har gått åt till att lyssna på både valpar som vuxna hundar och oss själva. Och om vi inte allihop lider av hjärtfel så tror jag nog att det inte finns några blåsljud på resten av gänget. Men jag är ju definitivt ingen expert så vi får vänta tills veterinären sagt sitt innan vi slappnar av helt.

Ett dygn har alldeles för lite timmar har vi kommit fram till.

Man tycker bara man hinner städa upp och göra rent efter en måltid med kissande och bajsplockande innan det är dags att börja med nästa mål mat.  Däremellan skall man städa, gå ut med hundar, laga mat, handla, åka till återbruket, diska, tvätta kläder och hundfiltar och förstås mata de vuxna hundarna. Sedan till det kommer datavärlden, med alla email som blippar in och bör besvaras, jag beklagar att det dröjer lite ibland men det är samma sak där, jag hinner inte riktigt med det.  Hade jag haft råd så skulle jag anlitat en privatsekreterare som kunde gå efter en med noteringsblock och ordna alla samtal och besvara alla mail åt en. Det vore nog enda sättet att hinna med allt.

Dagarna går i ett och när det väl blir kväll är man så trött att man stupar i säng och sover som i dvala.......tills valparna väcker en mitt i natten ibland är det sånt liv att man fått kliva upp och göra i ordning mat till dem, släpa ut alla och låta dem härja av sig nån timme innan de blir trötta och skall in och sova igen. 

Hela tiden undrar man hur man hann med allting när man var yngre. Förr var jag ju engagerad i stort sett dagligen på Västerås kenneklubb, höll kurser och var allmänt aktiv, det går ju bara inte numera.  Emellanåt känner jag att det vore skönt att bara ha en hund som vanlig hundägare och slippa allt slitet. Men i nästa minut så kan jag inte tänka mig att vara av med en enda hund till. 

Men åter till valparna, det är egentligen fantastiskt snälla valpar, det här blir verkligen inga utbrytarkungar eller mathysteriker. Dom sitter snällt i valplådan, hänger över kanten och tittar ut och om maten är på gång så kan de låta rätt ljudligt. Men dom gör inte en ansats till att klättra över lådkanten trots att de utan svårighet skulle kunna hoppa över.  Helt otroligt egentligen, sådana valpar har vi inte haft sedan vår gamla hundar som Masse och Pyret.  

Alla andra valpkullar har varit mer eller mindre skickliga på att krabba sig över lådkanterna, en del valpar redan vid ett par veckors ålder. 

Att hundar är vanedjur är också helt tydligt, nu är valparna i valplådan när vi inte kan ha dem under uppsikt, annars får de härja runt i köket och med de andra hundarna (Myran och Arne endast under uppsikt då de blir lite för leksugna för småpluttarna).

Men när valparna lekt sig trötta efter maten då skall de absolut in i valplådan igen för att sova, så då brukar vi lyfta in dem och man har ett par timmar av absolut lugn. Då är de fullkomligt utslagna.

Valparna har dessutom fått två mammor som pysslar.

Hexan är Olympias ständiga nanny. Det är Hexan som fostrar och putsar och gullar med valparna, hon älskar dem djupt och har full kontroll över dem.  När valparna klättrar över henne och drar henne i pälsen så lyfter hon bara huvudet och tittar ut i luften med ett milt lidande och överseende uttryck.  Blir de för våldsamma vänder hon dem upp och ner och tvättar dem grundligt tills de springer sin väg för att göra något roligare. T ex gnaga på bord och stolar, hänga i gardinerna, dra i skurmoppen, bita i skor eller byxben.  Favoritleksakerna är faktiskt en gammal strumpa som man fyllt med tidningspapper och knutit ihop, dem kan dom ha dragkamp med i timmar, blir de smutsiga så kastar man dem och gör nya.  Dom gulliga gosedjuren intresserar faktiskt inte valparna ett smack, de verkar inte se dem ens. Det är nog så att hundarna är mer naturnära än oss, och gulliga gosedjursbilder är enbart till för människans öga och inte för att hundarna gillar det.

På tal om bilder så skall jag verkligen försöka ta mig tid att lägga in de nya bilderna från vecka 3-6 i albumet inatt, nu är det snart dags för nästa mål mat åt valparna och matlagning mm så det får bli när man har lite mer tid över.  

Jag måste dammsuga också, fick köpa ett nytt dammsugarmunstycke igår eftersom det gamla gått sönder.  Ett par dar utan dammsugare går bara inte. Speciellt inte när hundarna verkar få för sig att fälla all pälsen redan nu.

Nej, det är väl bäst att sätta lite fart innan småpluttarna vaknar igen.