Positiv överraskning

Först av allt måste jag säga att de senaste dagarna sedan Abbys död har visat att min blogg nog är rätt välbesökt ändå.  Ryktet har spridit sig som en löpeld genom Sverige.  Med både positiva och mindre positiva reaktioner förstås.

Glad och överraskad blir man ändå när man får telefon från okända, vanliga hundägare, som ringer enbart för att ge sitt stöd och tala om att de uppskattar att man är ärlig och går ut med det som händer. Det känns väldigt positivt, så ett innerligt varmt tack vill jag rikta speciellt till er som stöttat oss i detta. 

För mig finns ändå inget alternativ oavsett reaktioner, ett faktum är ett faktum.  Det är tråkigt och en fruktansvärd förlust för mig personligen.  Men att prata om saker är en naturlig reaktion, ett sätt att bearbeta informationen man måste ta till sig, men det ligger en stor skillnad i att faktiskt prata och att bara vidarebefordra ryktet i en sorts sensationseufori.  Men jag bjuder på det.

Däremot vill jag säga till er alla.  Vi är på inget sätt hysteriska över detta.  Det behöver ingen annan vara heller.  Att en enstaka valp drabbas av hjärtfel är vare sig unikt eller alarmerande på något sätt.  Det förekommer ett enstaka fall här och där av både sas och pda. Och det är så vi vill ha det även i fortsättningen, helst inte alls förstås, men eftersom det är en utopi att kunna föda upp hundar utan att någon drabbas av en defekt ibland så får man jobba för att hålla ner andelen drabbade.  

Framför allt känns det ändå bättre att man som uppfödare får ta en sån här smäll innan valpen blivit så gammal att den hunnit levereras.  Finns det något värre än när valpköpare drabbas av problem? För att vara krass så har jag flera hundar och flera valpar att engagera mig i, men de flesta valpköpare har bara sin älskade familjemedlem och en förlust upplevs då som så otroligt mycket jobbigare.  Många gånger vill man heller inte ersätta den hund man förlorat med en ny valp. 

Men vad vi kommer att göra nu är först och främst att kontrollera hjärtat på alla valparna så att vi kan konstatera att ingen mer är drabbad naturligtvis.  I dagsläget är det viktigaste.

För oss uppfödare tror jag en av de viktigaste bitarna i uppfödningen är att ha en mycket bra veterinär.  En veterinär som är kompetent och kunnig.  Så ett stort tack går också till veterinär Kerstin för att du finns och för att vi har fått privilegiet att känna dig.  När min veterinär har besiktat valparna då känner jag mig säker på att valpen verkligen är frisk på alla sätt. 

Hon upptäcker också minsta skavank och noterar i intygen, men det är också en trygghet för mig som uppfödare.  Så dit kommer alltså valparna så snart det går efter nyår så att vi får konstatera att ingen mer har något blåsljud.

Vad gäller framtiden för dessa valpar rent avelsmässigt så får man helt enkelt se tiden an, det är en lång väg att gå innan de ens kvalificerat sig för avel. Så för mig känns det lite onödigt att ens spekulera om avelsdelen i det här läget.  Att bara vara utrustad med fria leder betyder inte för mig att hunden är kvalificerad för avel.

Viktigt är nog att man är utrustad med en stor portion sunt förnuft och inte förhastar sig åt vare sig det ena eller andra hållet.

Avslutningsvis vill jag önska er alla ett Gott Nytt År och en god fortsättning.  Jag hoppas att det nya året ger framgångar till oss allihop på olika sätt.  Jag hoppas också att öppenhet, vänlighet och respekt skall prägla 2009 och att såväl uppfödare som hundägare skall kunna samarbeta och umgås med våra hundar och gemensamt försöka göra det här året till ett ännu bättre år för våra newfoundlandshundar.  

På återseende.....nästa år ;o)