Ny dag

Man känner sig fortfarande lite däven och har svårt att ta sig för något egentligen, men jag börjar ändå få lite distans till Abbys död. Det känns för jäkligt rent ut sagt och fortfarande hoppar man högt vid minsta konstiga ljud från valparna. Men dom är helt normala. Alla normala valpljud som grymtningar och snarkningar tror man är en till valp som är sjuk. Man blir helt enkelt lite hysterisk.

Har tänkt mycket på veterinärens konstaterande att det inte skulle vara PDA, utan "vänstersidigt".  Hur kan en vanlig vet konstatera det utan dopplerundersökning? Hon sa visserligen också att det kunde vara andra defekter eller missbildningar i hjärtat än de som normalt ses på rasen. 

Men symtomen Abby hade med lungödem stämmer ju mer överens med PDA än med SAS, vid SAS förekommer nästan aldrig några symtom som andningssvårigheter och ödem, utan det är vanligare att hunden bara dör utan föregående tecken.  Dessvärre beslutade vi oss inte för obduktion då veterinären var så säker på  plats, och kanske har hon rätt trots allt, det är bara det att nu när man sitter och grunnar på allt och dubbelkollar symtombilder mm så känns det inte riktigt rätt och man blir lite tveksam. Och eftersom Abby var så fruktansvärt dålig och verkligen led och fick kämpa för att få luft, så  ville vi inte plåga henne med större undersökningar.   I slutändan hade vi ändå fått lov att avliva henne oavsett hur många undersökningar som gjordes.  Det är ett dilemma och jag önskar att jag hade begärt obduktion ändå men allt gick så snabbt också, man har inte många minuter på sig att tänka över besluten inne på djursjukhuset. Det kommer som sagt nu i efterhand som ett sorts sorgearbete.

Jag skall i alla fall ta ett allvarligt prat med veterinär Kerstin samt med min guru på veterinärhimlen som är både uppfödare, veterinär och genetiker. Av honom har jag alltid hittills fått såväl kloka som logiska svar och förklaringar. Efter ett samtal med honom där han direkt sätter fingret på problemställningen och svaret så brukar man få en sådan aha-upplevelse.  Dessutom kan man resonera om arv och hur man bör ställa sig till det.

Jag vet att mycket sådant här grävs ner och inte pratas om, men för mig finns ingen logisk anledning att gräva ner saker.  Jag hör inte till dem som lever genom hundarna eller lider av någon svårartad prestige över min uppfödning. Vi jobbar alla med det arv vi getts från gårdagens uppfödare. I mina ögon så är det enda sättet att verkligen föda upp friska och sunda hundar att vara öppen med allt, att informera och framför allt lära sig själv.  Jag tror öppenheten är den enda rätta vägen för en sund avel. Och då får man ta det skitprat som en del sysslar med. 

Ett argument för att gräva ner sjukdomar och överhuvud taget inte diskutera något är att det skulle ge negativ reklam för rasen och bli svårt att sälja valpar.  Det tror jag inte på. Jag tror att intelligenta och kloka människor vill veta vad man ger sig in i innan man tagit steget och bestämt sig.  Jag menar när jag köper andra dyra varor (t ex bil, kamera mm) så vill jag veta vilka eventuella fel och kostnader som kan uppkomma genom köpet.  Och vet jag det så blir jag heller inte så upprörd om det väl händer något, för jag har varit medveten om risken.

Men var och en blir ju salig på sin tro.