Kongsvinger

Resan till Kongsvinger och hem var också minnesvärda fast av motsatt karaktär till utställningsresultatet. Det hällregnade något så kopiöst och blåste så lilla Röda Faran kändes mera som en liten eka ute på stormigt hav. Skitjobbigt att köra i rent ut sagt. Dessutom hade jag i vanlig ordning inte hunnit med att sova ens i en timme innan jag gav mig iväg. Med tanke på vädret åkte jag också en timme tidigare än beräknat. Men fram kom vi till slut, det var tur att det inte var längre att köra för närmare Kongsvinger började ögonen gå i kors. Framme var jag redan klockan 7 på morgonen, så jag drog på Hexan regntäcket innan hon fick ut och rasta sig, och så plockade jag ihop all packning och drog iväg mot ingången. När jag gick och kände på alla låsta dörrarna så ropade parkeringsvakterna och pekade på en av dörrarna som var öppen, så 07.30 knallade vi in i en tom hall, förutom alla utställningsarrangörer.  Letade oss fram till ring 10 och ställde upp stolen och väskor mm, hade ju i alla fall ingen bur att släpa på eftersom jag bara hade Hexan med. Så när en av utställningsarrangörerna gnällde för att jag var inne i hallen redan då fast de inte öppnade förrän klockan 8.00 så blev jag irriterad och tog med Hexans pass och min plånbok i en väska och gick ut igen.  När de väl öppnade och vi fick komma in igen så upptäcker jag att "någon" klämt ner sina två burar så tätt intill mina grejer att det inte fanns utrymme att röra sig med hunden. En decimeter till och dom hade stått på mina saker. Nog brukar man väl ändå respektera och lämna lite avstånd innan man klämmer ner sina grejer och brer ut sig?  Dessutom råkade Hexan stå lite nära ena buren (vi hade ju inget val på grund av trängseln) vilket medförde ett djupt och ilsket morrande från njuffen i buren. Hexan brukar sällan backa undan från sura hundar men nu gjorde hon det.  Lyckligtvis så ropade Marianne och Sven att det var mkt trevligare borta hos dem och det var det sannerligen. :)

Det är något speciellt att vara på utställning, inte bara för själva tävlandet utan för möjligheten att träffa alla hundvänner som man inte träffar så ofta i andra sammanhang. Nu fick vi tillfälle att umgås en del med våra norska vänner och svenska förstås. :o))

Dessutom är det intressant att se hundarna i ringen, även de yngre hundarna som är på uppväxt, i synnerhet en vit/svart junior utmärkte sig i mina ögon, han hade visserligen inte mkt konkurrens antalsmässigt i sin klass men blev ändå 3:e bästa hane till slut, så jag gissar att han hade gjort det bra även i hårdare konkurrens. I öppen klass visade jag Lauri åt LizBeth och där slutade han som vinnare av klassen.  Men senare i bästa hanhundsklass fick han vika sig för junioren och missade precis certet som ju gick just till den vit/svarta junioren vid namn Beachbreezer. För övrigt ett barnbarn till Foreman, mmm väldigt intressant för framtiden. Lauri blev alltså 4:e bästa hane i bästa hanhundsklassen. De två härliga, rastypiska och välgående championhanarna stod först och längsta strået drog som jag skrev tidigare Merufes Great Performer, tvåa blev Siris stilige Björnebandens Paparazzi.  

Lite fler tikar var anmälda så det blev en del väntan innan det var dags för Hexan i ringen. Men det var flera fina tikar på plats.  Speciellt Qliz Lotus som ägs av Lena och Linda, samt Astrids båda tikar, den ena junior (för övrigt kullsyster till juniorvärldsvinnaren) och den andra som också var vinnare av öppen klassen. Men det fanns naturligtvis fler, Sven och Marianne hade med sin bruna lovande unga tik Newetta's Java in Brown. Tyvärr råkade hon ut för ett litet missöde som gjorde henne aningen betryckt inne i ringen och hon gick därför inte vidare i konkurrensen. Usch jag vet hur besviken man blir när man åker så kollossalt långt (76 mil enkel resa i stormen dessutom) och så blir det inte den framgång man hoppats på, på grund av något som händer på utställningen. Så tråkigt.

Hexan vann senare championklassen, tätt följd av Eivors fina tik Sheridel Nunavut. 

Som jag redan skrivit blev ju Hexan slutligen bästa tik. Jättekul.  2:a bästa tik var Astrids öppen klass tik, Birkorellas Early Morning Rain som också tog hand om certet. Tredje platsen gick till Linda (och Lena) med Qliz Lotus. Grattis till er alla och kul att se så många kvalitetshundar,  jag har tyvärr inte hela resultatet i huvudet, så det får bli detta korta referat, har ingen katalog att dubbelkolla namn i heller så det blir bara det jag har i huvudet just nu. Det finns några till jag skulle vilja nämna, men är lite osäker på namn och placeringar. Svårt att få med sig när man ställer tik själv och skall borsta, kamma och fixa innan man skall in i ringen.

Tack till alla vänner för att ni gjorde denna dagen så trevlig och minnesvärd, för glada skratt och mysigt hundprat och inte minst hejaklacken i grupp-finalen. Det värmer en hel del.

Trots regn och rusk även på hemvägen så gick hemresan riktigt lätt, fast sista biten hem är ju alltid värst av någon anledning. Det är så typiskt, storm och ruskväder på vägen dit, och så strålande sol och klarblå himmel hela dagen, tills man ska hem igen trött både fysiskt och psykiskt, och då blir det återigen världens ruskväder med floder av regn. Men jag tror ändå det hjälpte lite med den lilla siestan på en timme som både Hexan och jag tog i bilen innan finalen. Då känner man sig ändå lite piggare. Väl hemma somnade guldklimpen under köksbordet och sov till i morse, det gjorde även jag (fast inte under köksbordet), efter att jag väl packat upp och donat lite hemma samt tjattrat i telefon en timme.

Nu känner jag mig mest nöjd och glad efter helgen :o)