Hundliv

Attans vad irriterad jag är på mina hundar, eller en del av dem åtminstone. Ärligt talat så är det ett par från en familj som är förbannat gapiga, de skäller på allt i tid och otid och jag blir tokig snart.  Idag har jag delat upp dem, en hane ihop med en eller två tikar och än så länge är det hyfsat tyst. Så kanske detta var en tillfällig lösning på problemet. 

Snälla Gunvy skall låna ut sitt "skällhalsband" till den yngre spolingen så vi får försöka stoppa okynnet så att säga "i vaggan" och hjälper det, då skall jag införskaffa minst ett eget halsband.

Vi har ju ett citronhalsband, men det är med fjärrkontroll och dessutom har fjärren slutat fungera så det kan jag inte använda. Och hjälper inte det lånade halsbandet så behöver jag ju inte kasta ut en tusenlapp i onödan på att köpa ett nytt. 

Men ändå, det här är inte roligt, newfoundländare skall inte skälla så här, av alla hundar jag haft har jag aldrig varit med om detta förr. Jag menar vi har haft upp till 12 hundar hemma förr om åren och det var aldrig en massa okynnesskällande trots att det var många unghundar.

Visst kan dom skälla även i normala fall, men det är mer just om det kommer någon eller händer något speciellt. De här hundarna står ju för sjutton och tittar på när två andra leker och bara gapskäller eller småtjuter.  De kan helt enkelt inte leka själva eller se andra leka utan att låta något för j-kligt.  

Jag har full förståelse för grannar som klagar på att deras grannhundar skäller hela dagarna, jag blir knäpp av ljudet fast det är mina egna och då är det inte hela dagarna heller.  Dessutom får man inget gjort när man får rusa upp hela tiden för att rya åt en eller annan hund. 

Jag satt i telefon med en kompis med samma problem (samma familj hundar) och vi konstaterade att vi skrämmande nog till och med övervägt att avliva dem på grund av detta.

Självklart går det inte längre än till tanken, men ändå, det har aldrig funnits i tankarna förr. 

Nej, helt klart dessa hundar måste flytta, för husfriden och deras egen skull.  De är ju goa och snälla och lätta att ha med att göra. Men kan inte leva ihop med flera hundar i en kennel om det inte är hos någon som tål hundskall och bor ensam utan grannar. 

Usch det här får man nog tänka på i den framtida aveln också. Nej, nu skall jag försöka hinna med en tur i skogen så hundarna får göra av med lite spring i benen och man själv får andas frisk luft och filosofera lite i sommarsolen.  Jo faktiskt det är sol för en gångs skull, så man får passa på nu så länge det varar.  Fast åkrarna är ju skapligt leriga ändå så skitiga blir dom väl ändå, för man kan ju omöjligt gå på promenad utan att hoppa i all lera och vattenfyllda diken som man kan hitta. Ja inte jag alltså utan hundarna ;)