Nu känner jag att Anders Hallgrens utbredda filosofi börjar stå mig upp i halsen. Visst skall vi bort från de hårda tag och felaktiga inlärningsmetoder som förekommer, men någonstans måste man ändå sätta gränsen för det hejdlösa daltandet och pjoltandet.
Senast i lördags vid Malmö-utställningen fick jag den första vibben redan i kön till insläppet. Hexan går snällt bredvid mig utan att titta åt någon annan hund. 1,5-2 meter bort står en ung tjej med en kraftfull rottweilerhane som hon helt klart hade noll koll på. Till mig skriker hon: Kom inte nära, håll reda på hunden!!!! Snacka om att hakan ramlar ner på en annan. Det är för hev-e inte jag som har problem med min hund. Hon gav ett minst sagt stressat hysteriskt intryck och ackompanjerades kraftfullt av sin rottweiler som verkligen gjorde allt för att upplysa oss närvarande om hur högt han kunde låta. Den unga tjejenjobbade hela tiden med att försöka få sin rottis att sitta och ligga och visade att hon i alla fall lagt en del tid på att lära honom dessa moment. Men trots att båda momenten genomfördes otroligt långsamt och stelt så berömdes med hög ljus röst och godis. När skall folk fatta att lydnad inte har med ledarskap och kontakt att göra. Jag hade god lust att upplysa henne om att om hon tyckte sig ana vissa svårigheter utanför hallen med 2 meters avstånd till andra hundar, så var det ingenting mot vad hon skulle stöta på innanför dörrarna med 2 cm till närmsta hund.
Lyckligtvis kom jag in långt före rottisen och kunde inte iaktta honom i ovan nämnda situation. Men bevare oss alla, jag hade inte velat stå i närheten av dessa två då. Och hur är man egentligen skapt när man ens kan tänka tanken på att anmäla sin hund till en utställning när hunden inte har minstabegrepp om vem som står för ledarskapet i flocken.
Jag tänkte då i mitt stilla sinne att tjejen och framför allt rottisen hade haft betydligt större nytta av Cesar Millan än av Anders Hallgren som hon helt uppenbart inspirerats av.
Jag blir så sabla trött på alla som inte kan lära sig att en hund är en hund och ingen baby. Oavsett om det är en rottweiler eller Chihuahua. Och varför kan folk inte skaffa en hund som passar dem hellre än en hund som de tycker är vacker eller häftig. Vad har hänt med det sunda förnuftet? Har det bara flugit iväg med den fria uppfostran av idag?
Ja skrämmande, inte minst med tanke på det rabalder som uppstod senare på dagen då en newfoundland blev utsatt för ett angrepp av en större spetsliknande hund. Han kastade sig bara tvärtom och bet sig fast över ögonen på njuffetiken och vägrade släppa taget. Inte förrän en hundvan kille kom och lyfte upp honom i bakbenen släppte han taget. Husse var helt överrumplad där han stått med sin hund i löst koppel. Hur tusan skall man nå ut till folk? Hur skall man kunna förhindra sådana händelser i framtiden?
Ja inte vet jag med säkerhet, men jag tror på att propagera för Cesar och hans hundar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar