Handling med trubbel

Ååååh vilken eftermiddag kväll det blev igår. Sandra och jag kom iväg efter mkt om och men, väl framme vid ICA Maxi kom Sandra på att hon glömt mobilen hemma och jag hade inte satt över pengar på mitt kort. Jaja sa jag vi har ju reservkortet så vi tar det.  Problemet var bara att jag använder det så sällan så hur jag än försökte så kunde jag inte komma ihåg koden. Vi har den nerskriven också - på mobilen som låg kvar hemma - jag blir så trött....  Det var bara att vända och åka hem och hämta mobilen och så iväg igen.  När vi handlat färdigt på sista stället så kom vi utsläpande med all hundmat och lite mer kassar.  Öppnar bakluckan på bilen och såg att alla tidningar vi samlat ihop hade spritts ut i bakluckan, så jag lade ifrån mig bilnyckeln och travade upp tidningarna i två prydliga högar igen.  Under tiden stuvade Sandra in hundmaten på andra halvan, när hon är klar går hon iväg med vagnen och jag drar igen bakluckan. Så börjar jag gräva i fickan efter bilnyckeln. Inte i vänster ficka, gräver i höger ficka, nej inte där heller, gräver i vänster ficka igen samtidigt som tanken börjar gå upp för mig, bilnyckeln ligger kvar under hundmatssäckarna inne i skuffen. Gräver lite planlöst och desperat i fickorna igen utifall att.  Men nej då, självklart ligger nyckeln i bilen. Och alla andra dörrar är låsta.  Jag står där och funderar på olika alternativ, slå in en ruta, ringa låssmed, ringa en vän, etc.  Slå in en ruta tycker inte Sandra och vid närmare eftertanke så slutar det väl med att jag bryter en hand eller arm medans rutan fortfarande är hel, ringa låssmed då, nja minst 1000:-  lockar inte, en vän då, snabb tanke, sportlovsvecka och fredag kväll, alla bilkunniga bortresta med barn eller hemma med fredagsgroggen/ölen. Ringer Johan som inte svarar och pratar in på telefonsvararen att vi är utelåsta.

Känner hur desperationen börjar stiga. Frysvarorna tinar, hundarna hemma, allt som "måste" göras under kvällen. Då kommer Sandra på att hon har sin nyckelknippa i väskan och börjar lite planlöst att prova olika nycklar utan resultat. -Nej det är ingen ide, det funkar inte sade jag när hon provade cykelnyckeln. Men tack och lov så ger hon inte upp utan fortsätter till sist med dagboksnyckeln och VOILA. Bakluckan går upp. Helt otroligt, det går att låsa upp vår baklucka med en jäkla dagboksnyckel. Snacka om stöldsäker...........i och för sig är nog inte "Röda Faran" särskilt stöldbegärlig, men ändå. 

Glada var vi när vi kunde fiska fram bilnyckeln under hundmatssäckarna och äntligen bege oss hemåt.  

Ett plus var väl att jag trots allt såg plånboken som jag lagt på biltaket när jag inte hittade bilnyckeln i fickorna. Såg den i ögonvrån precis när jag skulle sätta mig i bilen =o Det hade ju bara fattats det också...

På hemvägen ringer Johan och Sandra berättar allt som hänt. Kanske inte underligt att han lät som en upphakad grammofonskiva. -Vad sa du? -Vad sa du? -Va?  

Ja, nu vet ni det, utelåsta ur bilen, glöm inte att prova dagboksnyckeln ;o))))

Vi kom i alla fall hem till slut och fick matat både hundarna och oss själva på Kennel Kaos.