Det är svårt att få fram stora hundar som har både kropp, benstomme, vinklar och som håller hela vägen. Det är också svårare för valpköpare att föda upp de stora och snabbväxande hundarna och ställer framför allt högre krav på köparna att utfodra och motionera dem utan att det ger skador på leder mm.
Typmässigt får man nog också vara lite observant. Själv tyckte jag för många år sedan att en newfoundland inte kunde få för mycket huvud och typ, och en del hundar man såg då föll man pladask för eftersom de såg så charmiga ut på bild.
Idag ser man dessvärre hundar som blir för mkt till och med för mig, det trodde jag inte var möjligt. Men det är inte vackert med bara våldsamma huvuden med så mkt rynkor att de snarast har likheter med sharpei eller olika mastiffer. Huvuden där ögonen är röda och inflammerade av svår ektropion och entropion. Läpparna hänger och dinglar mer än 5 cm under underkäken.
I tillägg så ser man fruktansvärt dåliga fronter, svaga mellanhänder, kraftigt fransyska ben och ibland i kombination. Våldsamma pälsar ger också ett intryck av fluffig björn, men hur korrekta är dom pälsarna egentligen? Man ser pälsar ibland med täckhår på 20 cm längd =o
Det som framför allt oroar inför framtiden är det osunda intryck en del hundar ger, man undrar lite när gränsen är nådd och hur mycket rynkor, läppar, fransyska ben (ibland misstänkt likt dvärgväxt), svaga ryggar osv hundarna kan få och framför allt hur fort det kan gå.
Hundar som hankar sig fram i ringarna och ser nästan invalida ut gör mig ledsen och jag får ont i magen, varför inte låta hunden stanna hemma om den inte är i skick? Eller är det så att man inte själv märkt att hunden inte rör sig rent.
Och dessutom finns det domare som placerar sådana hundar också, man undrar ju ibland om man inte inifrån ringen ser att en hund är halt.
Jag pratar inte om någon speciell hund eller ägare nu utan det intryck man fått av en trend som ännu inte är så stor men dock förekommer. Oroande nog är det om oerfarna uppfödare börjar med produktion av mer och mer våldsamheter, för vi vill väl inte hamna i en situation som t ex rasen sharpei, där kennelklubben hotar med att inte längre registrera rasen på grund av osundheterna. Där har uppfödarna fått ett ultimatum på några år att tydligt visa att de fått fram hundar som är sundare än nutidens.
Ser man ovana attribut tillräckligt ofta så blir det gärna så att ögat "vänjer" sig. Och risken är att det med tiden blir mer och mer och mer.
Risken är nog inte så stor här i Sverige och Norden, men man ser det mer och mer i övriga Europa och på ett fåtal andra ställen.
Jag vill gärna se kraftiga och pälsade hundar med kraftiga och utfyllda huvuden, men inte dessa med enbart päls, rynkor och läppar. Att newfoundlandshunden skall vara en stor, tung och sund hund som följer standarden är vad jag hoppas att domarkåren skall få med sig på denna konferens. Att man inte släpper fram överdrifter eller för den delen underdrifter. Som i det mesta i världen är lagom det allra bästa. :o))
Nu skall valparna få sig ett bad innan vi åker iväg och helghandlar lite ;o))
PS. Måste ju bara tillägga att jag inte har några klagomål på kvaliten i stort, vi har fått många oerhört bra hundar och konkurrensen kan vara riktigt hård på många utställningar.
Idag ser man också en jämnare kvalite än förr, alltså fler hundar som man ser ute liknar samma typ (standarden) än vad som var fallet förr. Då såg man framför allt en otrolig variation på just huvuden men också flera hundar som gränsade mer till flat coated retriever än newfoundland.
Typen är alltså alla de små delar som gör att en hund liknar den ras den tillhör, och det tycker jag har blivit bättre. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar