Det har varit en del diskussioner om detta då en del menar att det är onödigt att kräva eftersom vi inte har något bekämpningsprogram för cystinuri. Många är också motståndare mot att testa hundarna för cystinuri och tänker inte befatta sig med det.
Eftersom vi också har fått nya grundregler (SKK) från och med 2009-01-01 som är skrivna för att även omfatta dna-tester så ringde jag för säkerhetsskull till SKK's avelsavdelning och dubbelkollade. Och faktum är att oavsett bekämpningsprogram eller inte så står det så här i nya grundreglerna. Jag citerar bara de paragrafer som rör detta.
Hundavel skall bedrivas på ett sådant sätt att det befrämjar avkommans hälsa och välbefinnande. Varje medlem som upplåter sin hund till avel skall vara väl förtrogen med SKK's avelspolicy samt med rasens standard, provbestämmelser, registreringsbestämmelser och rasspecifika avelsstrategi.
Det åligger varje medlem i SKK-organisationen:
§ 2:3 att till avel endast använda hundar som inte har allvarlig sjukdom/funktionshinder och som har ett gott och för rasen typiskt temperament.
Hund som uppvisar beteendestörning i form av överdrivna rädslereaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer ska inte användas i avel.
att i avelsarbetet undvika parningskombination som utifrån tillgänglig information ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkomman.
§ 2:5 att inte använda hund i avel som vid dna-test visat sig vara bärare av dubbla anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning. Hund som visat sig vara anlagsbärare av enkelt anlag får användas i avel men endast i kombination med genetiskt/hereditärt friförklarad hund och under förutsättning att detta inte står i strid med gällande hälsoprogram.
Helt enkelt så är det så att jag får inte låna ut min hanhund om tiken inte är testad och fri från anlaget.
Men vart står vi i rasen då? De som inte testar hävdar att deras hundar inte bär anlaget för cystinuri. Men hur vet man det om man vägrar att testa dem.
Rent krasst är det så att om man sysslar med "strutsavel" (jo det är ganska fräckt, men fortfarande sant. Vill man stoppa huvudet i sanden så är det strutsavel för mig.) Men är det då helt okej att göra vilka kombinationer som helst. Utan ansvarsföljd. Eller? Nja, jag undrar jag, för med skrivningen i §2:3 så är det ett brott mot grundreglerna att göra kombinationer där misstanke kan finnas om att kombinationen kan öka risken för avkommor med allvarlig sjukdom. "Hundavel skall bedrivas på ett sådant sätt att man befrämjar avkommans hälsa och välbefinnande." Man kan inte längre friskriva sig med att "jag trodde inte". Idag finns det många hundar vars föräldrar eller andra nära släktingar är anlagsbärare.
Men jag förstår inte varför vi skall behöva vänta med att testa hundarna tills det dyker upp en hel drös drabbade hundar. Jag kommer aldrig att förstå det resonemanget. Ett dna-test kostar knappa 500:- och då VET man vad man håller på med. Man behöver aldrig riskera att få en drabbad valp/valpköpare.
Så själv kommer jag naturligt nog att fortsätta testa mina avelshundar, för jag vill veta vad jag gör, eller åtminstone tro mig veta. Hunduppfödning är ett lotteri ändå, så avseende de delar som inte behöver vara ett lotteri tänker jag gardera mig så mkt jag kan.
Jag argumenterar inte för ett tvång att testa alla avelsdjur, utan tycker att det kan vara frivilligt för dem som vill. Men idag blir vi som testar mest bespottade för att vi "letar fel" på hundarna.
Men okej i ärlighetens namn, det blir fler och fler som testar sina avelsdjur och om valpköpare dessutom blir mer informerade och kunniga kanske de också kan sätta press genom att kräva att minst en förälder till deras blivande valp är testad och fri. På det viset kan de alltid vara försäkrade om att inte köpa en drabbad valp.
Kunskap och information tror jag är det bästa sättet att bekämpa sjukdomarna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar