Filosoferar

Sitter här och filosoferar och undrar vad en människa kan finna för nöje i att göra anonyma inlägg i en privat blogg. Och dessutom påstå att det jag skriver i bloggen inte är sant. Jag blir så trött på människor som inte har något eget liv. 

Men planeringen inför Sundsvall (och Danmark) fortgår, packningen skall jag göra färdigt det sista ikväll, och bada sista hunden tidigt imorgon bitti. Så får vi hoppas att jag inte måste åka i full karriär från Sundsvall eller nu innan norrlandsturen, om Hexan nu skulle råka gå upp i höglöp de närmsta dagarna.

Dessutom hade den personen minsann sett att jag inte alls hade några vänner i Norge, så det var ytterligare en lögn menade hon, för jag hade inte pratat med någon.  Gudars skymning, vilka problem en del människor har med sig själva. Har dom inget liv?

Nja vi får väl småle lite åt det nästa gång jag kommer till Norge eller ni till Sverige :o)) vad kan man annat göra, om jag inte helt glömt bort det då.

Kanske bäst också att förtydliga mig vad gäller den saken så jag inte får mer skällning för att ljuga i bloggen, för att jag inte åkte och parade den dag jag trodde vi skulle få åka och råkade skriva mina tankar och planer i bloggen för drygt en vecka sedan. Så härmed framhåller jag alltså att oavsett när man tror (och skriver) att tiken eventuellt skall paras så kan det alltså ändå inte bli förrän tiken är i höglöp.  Men säg mig en sak, vad kan mina parningar och när de blir av ha för intresse för utomstående?

Min blogg ser jag som min privata dagbok, kul om ni skriver små trevliga kommentarer, men har ni bara elakheter att skriva i min privata dagbok, så kan ni väl snälla göra det på något annat ställe eller gör något nyttigare istället. Ta en promenad med hunden, lite pälsvård, lite träning eller bara en liten mysstund med hunden t ex.  Då kanske de dåliga känslorna mattas av och man kan tänka på något annat. Bli lite mer positiv.

Ett alternativ är ju att jag måste godkänna kommentarer innan de syns, men det vore mkt bättre och trevligare för alla om de som läser min blogg kunde uppföra sig lite vuxet, i synnerhet som det är vuxna människor det handlar om. 

Själv läser jag på många bloggar, kommenterar i en del mellan varven, medans jag helt avstår från de bloggar jag inte gillar.  Det torde ju vara det mest naturliga.

Jag försöker sköta mig och mitt och inte bry mig så mkt om vad andra gör. Jag är glad och nöjd med mitt liv, mina hundar och mina vänner.  Jag har familjen och människor omkring mig som jag litar på och tycker om och som får mig att må bra och önskar ju att andra kunde må lika bra. Men livet är kanske inte så lätt för alla människor.

Eller är det så enkelt att det helt enkelt rör sig om ren och skär avundsjuka, sådant kan ju driva en del personer över alla gränser.  Ja, det är väl inte ens värt tidsmödan att spekulera om orsaken. 

Men på tal om det där med att må bra så mår jag faktiskt fortfarande alldeles lysande på LCHF-kosten och känner inget sug efter onyttigheter alls, och dessutom har jag kommit på att om man är in på t ex ICA Maxi så har de vågar där och då kan man till synes prova vågen innan man funderar på att köpa den. Idag gjorde jag det för andra gången och det har faktiskt rasat många kilon på bara en dryg vecka. Jag blev riktigt förvånad, för jag äter ganska mkt fett ändå. Mkt fett och mkt protein. Rent smör, riktig grädde, feta ostar, men även kött, räkor, ägg och bacon, tonfisk, mkt grönsaker och frukt, sallad till maten och nötter förstås. Men det verkar funka.  Fast man äter hela tiden. Jag äter direkt när jag är hungrig eller sugen, men bara lite grann varje gång.  Det enda jag dricker är te och vatten samt grönsaksjuice, jag som aldrig trodde att jag skulle kunna dricka te utan socker, men det är inga problem efter att sockersuget försvunnit. Det har snart gått en månad utan socker för mig. Känns som mkt längre.  Numera skulle jag aldrig kunna tänka tanken att förgifta mig med t ex coca-cola eller annan läsk, chips och choklad eller andra onyttigheter. Helt otroligt vad fort kroppen ställer om sig.  En bit mörk choklad är ju tillåtet att äta, och nyttigt sägs det, men jösses vad sött det känns, äckligt sött nästan, och jag är dessutom inte särskilt förtjust i mörk choklad, så det får nog vara. Tar hellre en näve cashewnötter istället. ;o)) 

Funderar du på att ändra ditt liv då kan jag verkligen rekommendera detta, men se det inte som en bantningsmetod utan som en ändrad livsstil. Och lätt har det gått för mig, förutom abstinensen de första dagarna med huvudvärk, illamående, rastlöshet och irritation.  Då åt jag mkt nötter och frukt och  en dag bara vände det.

Herregud, jag lär sätta lite fart om jag skall hinna med det jag tänkt ikväll, kan inte bara sitta här och glömma bort tiden. =o)