Sluggo blev badad och iordninggjord idag istället eftersom tiden räckte inte till igår. Jättefin blev han, nu ser man att pälsen verkligen börjar komma igång efter fällningen.
Senare på eftermiddagen kom Helen och Tomas och hälsade på, Sluggo tyckte att deras pojkar var jätteroliga och lite konstiga när de sprang omkring på gården och fick lite tokrus själv, men han skötte sig jättebra ändå. Inne runt köksbordet var allt lugnt däremot. Men när barnen kom inrusande och ville hälsa på Ax (katten) då fann hann det bäst att fly fältet och försvann ut genom fönstret i grovköket innan barnen hann se att han fanns. Han kom insmygande igen en stund efter att de åkt hem. :o) Ax är definitivt inte van vid barn, lite lustigt är det att han knallar runt bland alla njuffarna oavsett hur de härjar, men vid åsynen av två små tvåbeningar så flyr han.
Blondie däremot hon lekte lydnadschampion med tvåbeningarna, satte sig och kastade sig ner på kommando från dem, det var lite lustigt att hon lydde dem så direkt, men hon är ju så himla snäll och har verkligen en "will to please" så egentligen är det kanske inte så konstigt. Ungarna tyckte det var jätteroligt med en så lydig hund i alla fall :o) I själva verket är det nog för att hon lyder på handsignaler så det är lättare för barnen att få hunden att göra som dom vill. Men mycket är ju också för att Blondie är så ivrig att vara till lags.
Sluggo tittade lite mystiskt på buren bak i bilen när de skulle åka hem, men hoppade snällt in i den. Och nu är det fasligt tomt härhemma. Det är konstigt att det blir så lugnt bara en hund flyttar. Fick lite rapportering nu ikväll att allt gått bra, han är lugn och snäll, men fick en smärre chock när han insåg att han skulle behöva gå in på gården med de två chow-chow damerna. Det tänkte han absolut inte göra, till slut fick han släpas in med svansen mellan benen :o) och när han släpptes lös och fick springa undan så var det helt okay efter en stund. Nu bryr han sig inte om dem alls. Maten gick också ner så det går nog bra ändå. Det är bara mitt stackars hjärta som tror att han inte skall trivas någon annanstans även om hjärnan säger det motsatta. Det är det bästa stället han kunde ha hamnat på, jag är jätteglad över att det blev just Helen som tog honom.
Så lycka till nu Sluggo och Helen med familj :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar